Nyheter
Nyhetsbrev
3 december 2019
Elektronisk korrespondens och anställdas privatliv, en huvudvärk för arbetsgivare!
Om en dom avkunnad av Kassationsdomstolens socialkammare den 23 oktober 2019 (besvär nr 17-28.448) Cette jurisprudence met en évidence la difficulté à laquelle les juges sont confrontés pour trouver un juste équilibre entre les droits du salarié et les intérêts légitimes de l’employeur. Une salariée avait échangé avec un collège de travail au moyen de sa messagerie instantanée sur des éléments relevant de la vie privée d’un dirigeant mais en utilisant son ordinateur professionnel. Elle est licenciée pour faute grave. Pour justifier sa décision, l’employeur a invoqué le fait que les propos n’avaient pas été accompagnés de la mention « personnel » et qu’ils étaient donc présumés avoir un caractère professionnel. La cour d’appel déclare que les messages issus de la messagerie instantanée ne sont pas illicites et juge donc le licenciement comme abusif et le condamne à payer à la salariée licenciée diverses sommes. En revanche, les juges du fond ont considéré que le fait d’avoir recherché des messages de nature privé constituait une atteinte à la vie privée au sens de l’article 8 de la Cour européenne des droits de l’homme qui dispose que « toute personne a droit au respect de sa vie privée et familiale, de son domicile et de sa correspondance ». Les juges ont précisé que le fait d’avoir trouvé, dans ces messages, des éléments de la vie privée de la salariée, permettant de renverser la preuve selon laquelle ces messages étaient de nature professionnelle. Ces messages devenaient, par les éléments qu’ils contenaient, des messages de nature privée protégés par le droit au respect de la vie privée du salarié sur son lieu de travail et le secret des correspondances. Autrement dit, il en est ressorti une présomption du caractère privé desdits messages qui leur a conféré une protection plus accrue. Se pourvoyant en cassation, l’employeur a soutenu que les messages de cette salariée avaient un caractère professionnel dans la mesure où ils n’étaient pas assortis de la mention « personnel ».På så sätt bekräftade kammarrätten hovrättens ståndpunkt genom att bedöma att meddelanden som kom från en personlig elektronisk brevlåda skild från de professionella meddelanden som arbetstagaren hade för sin verksamhets behov omfattades av brevsekretessen. Domen bekräftar EU-domstolens ståndpunkt i Barbulescu-domen som avkunnats av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (ECHR, gr. ch., 5 september 2017, nr. 61496/08, Bărbulescu mot Rumänien: JurisData No. 2017- 016884). Denna dom ger ett ännu bättre skydd för anställdas korrespondens. Frågan om att skydda anställdas korrespondens förblir då en rejäl huvudvärk för arbetsgivare som inte längre vet hur de ska positionera sig i förhållande till vad de har rätt eller inte rätt att läsa. Om vi tar exemplet med meddelanden på Facebook kan vi undra om inte fluktuationen i domares beslut, vars bedömning görs från fall till fall, beroende på varje situation, försätter arbetsgivaren i en viss rättsosäkerhet. I detta ämne specificerade kassationsdomstolen, i en dom av den 12 september 2018 (Cass. Soc. 12 september 2018, n°16-11.690), att kommentarerna sänds på ett stängt Facebook-konto, tillgängligt för ett begränsat antal av personer, gällde ett samtal av privat karaktär, och drog slutsatsen att deras publicering inte utgjorde grovt tjänstefel. Den privata karaktären hos de konversationer som utbyttes på ett stängt Facebook-konto hade redan bekräftats av Kassationsdomstolen i en dom av den 20 december 2017. Domarna hade dragit slutsatsen att det faktum för arbetsgivaren att komma åt dessa inlägg via en annans mobiltelefon anställd ”utförde ett oproportionerligt och orättvist angrepp på dennes privatliv” (Cass. Soc. 20 september 2017, nr 16-19.609). Det förefaller som om rättspraxis uppenbarligen talar för skyddet av korrespondens. Arbetsgivaren ska därför vara försiktig om han vill använda ett privat meddelande från sin anställd även när det skickas från hans professionella dator, med påföljd att åläggas att betala olika belopp för en oskälig uppsägning. Även om arbetsgivaren måste förlita sig på objektiva och konkreta fakta för att säga upp en anställd, anses inte alla bevis vara lagliga. DE Skåp Cécile ZAKINE stödjer arbetsgivare i frågor som rör personalkorrespondens.
_ Återgå ➝
Följ mig även på:
